Varför kan inte riktigt klargöras. Tror mig ha känt en förnimmelse av färgerna då jag slutit mina ögon efter en dags intryck, eller så är det helt enkelt allt för uppenbart för att ens kunna förklaras. Ju mer man koncentrerar sig på tanken, desto svårare blir det. Köpenhamn är en blandning av grått, rött och violett.
Marken är grå, precis som staden i sin helhet. Men grå är inte i detta avseende en negativ färg. Den grå färgen har även den nyans. Kanske egentligen fler än man kan tro. Det är bara det att de, för de flesta människor länge är allt för gömda. De trär fram först då de belyses från en ny vinkel, eller då de för första gången på riktigt ifrågasätts. Jag tror att jag egentligen först nu, efter fem veckor på riktigt börjat kunna ifrågasätta.
Människorna däremot betraktar jag mer som röda. De har karaktär och känsla för vad som är en personlighet. De klär sig efter person, efter humör och efter mode. Rött anger nog bäst deras färg enär de är, precis som färgen rött, synliga och uttrycksfulla. De smälter inte in som de flesta andra människor. Jag köpte mig här om dagen en röd pälsmössa.
Violett då? Jag på visst sätt mer svårförklarligt och oförutsägbart. Violett är en färg för det annorlunda, det som går mot strömmen och söker sin egen väg. Kanske är det, det som Köpenhamn gör. Går mot strömmen alltså. Eller så är det jag som gör något oförutsägbart och svårförklarligt just nu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar